HJÄLP! Ett sånt litet misstag :'(
Jag behöver hjälp.. Läs hela inlägget, det är värt det.
Tänk, att ett litet misstag kan göra en jättestor förändring. Tänk, att ett litet val man gör kan förändra hela ens tillvaro. Jag har en kompis, som jag tyvärr på sätt och vis har förlorat, på grund av en lite skitsak. Jag blir så ledsen när jag tänker på det här. För lite mer än ett år sedan så åkte hon på en resa, där träffade hon en kille. Han verkade helt underbar och helt perfekt för henne. Nu måste jag berätta lite om den personen hon var.
Hon var min allra bästa kompis, hon var genomsnäll och skulle aldrig göra en fluga förnär. Hon var smart, hade bra betyg i skolan. Hon var omtänksam och vänlig. Hon brydde sig om sina kompisar mest av allt. Hon var snäll mot sin familj, umgicks med dem och lyssnade på sina föräldrar. Hon var rolig, hade tid för alla, och ändå hann hon med det hon skulle göra. Hon var helt klart den bästa kompis jag hade. Sen kom killen.
Det visade sig att han höll på med droger. Eftersom att min vän, vi kan kalla henne V som i vän, visste att det var fel att använda droger ville hon inget säga till mig. Jag visste alltså inte om det, och jag önskar faktiskt att jag fortfarande inte gjorde det. Iallafall så råkade hon "försäga sig" till mig. Men lyckades på något sätt få mig övertygad om att han hade hållt på med det förut, men att han hade slutat nu. Jag trodde ju såklart på henne, men fick en lite sämre bild av killen och tänkte att han kanske inte var så perfekt som jag trott, men hey, alla måste få en ny chans, alla kan göra snedsteg.
Det värsta var sedan attj ag fick reda på att hon faktiskt ljugit, han hade inte alls slutat. V råkade försäga sig om att han fortfarande håller på. Och då blev jag ledsen eftersom att hon faktiskt hade ljugit. Men samtidigt blev jag rädd. Min bästa kompis umgicks med en knarkare, utan att tycka att det var så jättefel. Hon skyddade honom och sa "Ja men han ska sluta".
Vart eftersom att tiden gick insåg iallafall JAG att han inte skulle sluta med droger för hennes skull, men V fortsatte säga att han skulle sluta, hon skyllde på att hans rumskompis inte tillät honom att sluta, men att han skulle sluta så fort han flyttat därifrån. Hon var såå kär i den här killen att hon inte förstod bättre tror jag. Samtidigt var killen rätt elak mot henne, för han var en sådan kille osm sa att han skulle ringa henne, men gjorde han det? Nej. OCh när hon ringde upp istället så hade han antingen en bortförklaring eller så svarade han inte. Undrar vad han gjorde då...
Det gick så pass långt att jag blev riktigt orolig för henne för hon började träffa honom nästan jämt, och det var alltid så att hon var hemma hos honom, eller så åkte dom runt i hans bil. Dom var aldrig hemma hos V, vad jag har förstått och vad hon har sagt till mig. Anledningen till det? Det undrade jag också och jag fick som svar att; "han vågar inte träffa mina föräldrar för att han är blyg". Då undrar jag om det kanske kan vara ås att han vet att V:s pappa har rätt bra koll på kriminalitet osv. Mitt agerande när det gått såhär långt kan tyckas elakt, men ajg bad V:s pappa komma hem till mig och så berättade jag om den här killen för honom. Han blev helt chockad och ville itne tro på att hans dotter gjorde något så dumt.
V:s föräldrar prata med henne efter ett tag, inte direkt eftersom att jag bett dom att inget säga. Men tillslut blev dom tvungna, och hon blev väl inte så glad att jag hade "tjallat". Hur som helst så kändes det som att hon hajjade att det itne var bra och slutade träffa honom. Tänk så fel jag kunde ha. Hon fortsatte, helt som vanligt, att träffa honom så ofta det gick. Det enda som var var att hon inte berättade något för mig.
Nu, ca ett och ett halvt år sedan hon träffade honom umgås hon fortfarande med honom, och allt har blivit värre. Hon pratar enbart om honom, har ändrat personlighet helt, jag känner inte ens igen henne längre. Hans brott har blivit värre; han har bl.a. börjat sälja, skaffat vapen, tar droger när hon är med osv. Hon litar fullständigt på honom, och har bl.a. lånat ut ca 7000 kronor till honom. Jag och en annan vän pratade med henne om det här och hon sa att hon skulle ställa ett ultimatum till honom. Bl.a. innehöll det att han skulle sluta sälja, aldrig ta droger när hon var med och att dom alltid skulle vara hemma hos henne. Det funkade i början, men, som väntat tyvärr, så gör de inte de längre. Nu på höstlovet har hon varit hemma hos honom bl.a. och nu har han sagt att han älskar henne, det konstiga är att dom inte är ett par för att "vi vill itne sätta en stämpel" eller; "vi vet ju vart vi har varandra och litar på varandra". Frågan är VARFÖR vill man inte vara tillsammans med den man älskar? För att man vill ha möjligheterna öppna att kunna göra vad man vill med vem man vill...? Man vet inte.
Så nu är min fråga; Vad gör man?
Det värsta är att jag har absolut inte berättat ens i närheten av allt som hon har berättat för oss om honom. Det är MYCKET värre saker också.
Tänk, att ett litet misstag kan göra en jättestor förändring. Tänk, att ett litet val man gör kan förändra hela ens tillvaro. Jag har en kompis, som jag tyvärr på sätt och vis har förlorat, på grund av en lite skitsak. Jag blir så ledsen när jag tänker på det här. För lite mer än ett år sedan så åkte hon på en resa, där träffade hon en kille. Han verkade helt underbar och helt perfekt för henne. Nu måste jag berätta lite om den personen hon var.
Hon var min allra bästa kompis, hon var genomsnäll och skulle aldrig göra en fluga förnär. Hon var smart, hade bra betyg i skolan. Hon var omtänksam och vänlig. Hon brydde sig om sina kompisar mest av allt. Hon var snäll mot sin familj, umgicks med dem och lyssnade på sina föräldrar. Hon var rolig, hade tid för alla, och ändå hann hon med det hon skulle göra. Hon var helt klart den bästa kompis jag hade. Sen kom killen.
Det visade sig att han höll på med droger. Eftersom att min vän, vi kan kalla henne V som i vän, visste att det var fel att använda droger ville hon inget säga till mig. Jag visste alltså inte om det, och jag önskar faktiskt att jag fortfarande inte gjorde det. Iallafall så råkade hon "försäga sig" till mig. Men lyckades på något sätt få mig övertygad om att han hade hållt på med det förut, men att han hade slutat nu. Jag trodde ju såklart på henne, men fick en lite sämre bild av killen och tänkte att han kanske inte var så perfekt som jag trott, men hey, alla måste få en ny chans, alla kan göra snedsteg.
Det värsta var sedan attj ag fick reda på att hon faktiskt ljugit, han hade inte alls slutat. V råkade försäga sig om att han fortfarande håller på. Och då blev jag ledsen eftersom att hon faktiskt hade ljugit. Men samtidigt blev jag rädd. Min bästa kompis umgicks med en knarkare, utan att tycka att det var så jättefel. Hon skyddade honom och sa "Ja men han ska sluta".
Vart eftersom att tiden gick insåg iallafall JAG att han inte skulle sluta med droger för hennes skull, men V fortsatte säga att han skulle sluta, hon skyllde på att hans rumskompis inte tillät honom att sluta, men att han skulle sluta så fort han flyttat därifrån. Hon var såå kär i den här killen att hon inte förstod bättre tror jag. Samtidigt var killen rätt elak mot henne, för han var en sådan kille osm sa att han skulle ringa henne, men gjorde han det? Nej. OCh när hon ringde upp istället så hade han antingen en bortförklaring eller så svarade han inte. Undrar vad han gjorde då...
Det gick så pass långt att jag blev riktigt orolig för henne för hon började träffa honom nästan jämt, och det var alltid så att hon var hemma hos honom, eller så åkte dom runt i hans bil. Dom var aldrig hemma hos V, vad jag har förstått och vad hon har sagt till mig. Anledningen till det? Det undrade jag också och jag fick som svar att; "han vågar inte träffa mina föräldrar för att han är blyg". Då undrar jag om det kanske kan vara ås att han vet att V:s pappa har rätt bra koll på kriminalitet osv. Mitt agerande när det gått såhär långt kan tyckas elakt, men ajg bad V:s pappa komma hem till mig och så berättade jag om den här killen för honom. Han blev helt chockad och ville itne tro på att hans dotter gjorde något så dumt.
V:s föräldrar prata med henne efter ett tag, inte direkt eftersom att jag bett dom att inget säga. Men tillslut blev dom tvungna, och hon blev väl inte så glad att jag hade "tjallat". Hur som helst så kändes det som att hon hajjade att det itne var bra och slutade träffa honom. Tänk så fel jag kunde ha. Hon fortsatte, helt som vanligt, att träffa honom så ofta det gick. Det enda som var var att hon inte berättade något för mig.
Nu, ca ett och ett halvt år sedan hon träffade honom umgås hon fortfarande med honom, och allt har blivit värre. Hon pratar enbart om honom, har ändrat personlighet helt, jag känner inte ens igen henne längre. Hans brott har blivit värre; han har bl.a. börjat sälja, skaffat vapen, tar droger när hon är med osv. Hon litar fullständigt på honom, och har bl.a. lånat ut ca 7000 kronor till honom. Jag och en annan vän pratade med henne om det här och hon sa att hon skulle ställa ett ultimatum till honom. Bl.a. innehöll det att han skulle sluta sälja, aldrig ta droger när hon var med och att dom alltid skulle vara hemma hos henne. Det funkade i början, men, som väntat tyvärr, så gör de inte de längre. Nu på höstlovet har hon varit hemma hos honom bl.a. och nu har han sagt att han älskar henne, det konstiga är att dom inte är ett par för att "vi vill itne sätta en stämpel" eller; "vi vet ju vart vi har varandra och litar på varandra". Frågan är VARFÖR vill man inte vara tillsammans med den man älskar? För att man vill ha möjligheterna öppna att kunna göra vad man vill med vem man vill...? Man vet inte.
Så nu är min fråga; Vad gör man?
Det värsta är att jag har absolut inte berättat ens i närheten av allt som hon har berättat för oss om honom. Det är MYCKET värre saker också.
HEMSKT med dagens ideal
Gud jag såg värsta hemska filmen på Stina-Lee's blogg. Jag blir så ledsen när jag ser den. Det är hemskt att det kan gå så långt att man blir lurad av sin hjärna så otroligt mycket. Jag tycker så synd om alla som har det så. Jag blir samtidigt väldigt rädd när jag ser den, för jag har en kompis som jag är rädd ska falla för det där. Jag vet att hon tycker att jag är löjlig som är rädd för det, men ändå. Även när hon var som allra smalast så tyckte hon att hon behövde gå ner i vikt. Jag tycker att ni alla ska läsa Stina-Lee's inlägg där hon har med den här filmen för det hon skriver är väldigt bra. Hellre att man ska träna och äta vad man vill än att bara strunta i att äta.
